Brottslingar

Jag kom precis på att jag glömde berätta om en viktig del av utvecklingen på SOS. Michelle (en volontär) och jag har slagit in på brottets bana. Det var inte våran önskan men på bara en vecka har vi varit tvungna att göra inbrott hos två olika grannar.
Första var det grannarna vars enorma vakthundar hade rymt. Det inbrottet var ganska odramatiskt eftersom vi bara gick in och lämnade tillbaka hundarna fast ägarna inte var hemma.

Det andra inbrottet kan vi ge Summer skulden för. Under en vistelse i lekhagen lyckades hon ta sig in till grannen vilket hon även gjort en gång tidigare. Grannens trädgård är omgiven av ett högt staket men vi lyckades ta oss in. Tyvärr löper ett dike längsmed staketet på insidan så från det hållet var det ännu högre. Vi lyckades med gemensamma krafter skyffla över Summer men det var lite svårare att ta oss själva tillbaka. Till saken hör att grannen har två stora, inte alltför vänliga vakthundar.
En volontär på rätt sida av staketet hivade över en stol och ett koppel. Från stolen lyckades jag klänga mig över och drog sedan upp Michelle som är ett halvt huvud kortare än jag och med hjälp av kopplet firade vi sedan med oss stolen upp.
Tadaaa!

Behöver jag säga att Summer blivit portad från lekhagen?

Många hundar som åker

Sophie bestämde sig en kväll för att bli innehund

Nu har värmen börjat slå till på allvar och det märks både på hundar och volontärer. Pölen där hundarna brukade bada under promenaderna är helt uttorkad men de klafsar glatt omkring i leran. Vi har även fått problem med vattenförsörjningen till gården men som tur är ställer våra underbara grannar Steve och Maureen upp med vatten när det behövs. Problemet är inte att det inte finns vatten utan att det som finns är smutsigt. Vi tror att vi är en lösning på spåren men eftersom det går åt otroliga mängder vatten varje dag är det tur att det finns människor som ställer upp. Det är lite ironiskt att sist jag var här kämpade vi för att få bort vattnet och nu gör vi allt vi kan för att få vatten.

Denko i badbaljan i lekhagen

Förutom värme och vattenbrist är allt frid och fröjd. Vi har skickat en massa hundar till Sverige och England. Trots det är det fullt eftersom det hela tiden kommer in nytt friskt blod.
Dolly, Mea, Penny och Betty har åkt till England där Mea och Dolly redan har hem fixade och Penny och Betty väntar på att bli placerade. SOS kontaktperson Tania hälsar att alla fyra trivs bra och verkar njuta av sitt nya liv.
Det var ett litet projekt att bada dem innan de skulle åka. Det var bara Mea som verkade uppskatta behandlingen.


Även Sverige har fått äran att ta emot två nya hundar, Lulu och Jorge. Det känns lite tomt utan dessa två busungar inne på campingområdet.

Som tur är har vi fått busungen Sigge som ersättning. Han växer så det knakar och är numera rumsren. På morgnarna väcker han mig genom att torpedera mitt ansikte med sin spetsiga nos och bita mig i näsan. Han har börjat tappa babytänderna och räknar sig själv som det största och modigaste hunden på hela SOS.
Tyvärr har Melchior kommit lite i skymundan sen Sigge kom in men vi tog oss i alla fall en kvällspicknick med vin och choklad för några dagar sedan.

Freeda, Henry och Lana är tre nya vovvar. Freeda skulle avlivas eftersom hennes ägare tyckte att hon var för lekfull. Hon fullkomligt älskar att jaga bollar och vi har planer på att föra samman henne med Max som även han är ett bollfreak.

Både Lana och Henry lämnades kvar då deras ägare flyttade (dock inte samma ägare). Båda två är väldigt tillgivna och trivs inte i frånvaro av människor.

Lana

Henry

Om bara några dagar åker Harry och Sammi också till England och Scip har flyttat hem till Tony så då kan vi börja portionera ut de nya hundarna i burar. Det kommer bli ett himla pusslande innan vi fått till grupperna eftersom flera hundar har blivit ensamma sedan deras kompisar har flyttat.

Scip som flyttade till Tony

Harry som snart ska till England

Ricki är en hund som var otroligt nervös när han kom in och som det inte gick att gå på promenad med men de senaste dagarna har han verkligen kommit ut ur sitt skal och nu följer han glatt med på bergspromenader tillsammans med kompisarna. Han är fortfarande nervös men har gjort otroliga framsteg. Någon dag ska jag försöka fånga honom på bild när han travar omkring på berget. De som känner honom förstår vilken jättegrej det är!

Tillbaka igen

Min sangkamrat Doggie som ar en mycket lyckligare hund

sedan han fick flytta in pa campingomradet

Nu ar jag antligen har igen!

Jag jobbade natten innan jag skulle aka vilket jag snart insag inte var nagon bra idé. Efter jobbet akte jag hem till min kollega Karin och at frukost, duschade och sov en timme pa soffan. Nar klockan ringde vaknade jag med en stark lust att doda nagon. Som en zombie tog jag mig ner pa stan och upp pa flygbussen. Pa Arlanda traffade jag Nina som skickade med burar och koppel. En ljusglimt i min suddiga varld var att jag satt vid en nodutgang pa planet sa jag hade inget sate framfor mig utan kunde sitta och vifta med benen hur mycket jag ville.

Val framme i Malaga uppdagades det att burarna som skulle akt med fortfarande befann sig i Stockholm.

Efter en snabb shoppingtur pa Mercadona akte vi till garden och jag tog ut gosegrisen Melchior pa en kvallspromenad. Det var perfekt, nar jag akte hem forra gangen gick jag och Melchior pa en morgonpromenad i skenet fran fullmanen och den har gangen satt vi och myste tillsammans under nymanen. Ar det ett tecken eller vad?

Runt elva pa kvallen kom en kvinna och lamnade Summer och hennes valpar Snow, Storm och Cloud. De hade kopt ett hus och nar de flyttade in bodde redan den hogdraktiga Summer dar.

Snow ar den helvita valpen (forstas), Storm ar den med ljusbrun tackning och Cloud den med morkbrun tackning.

Forsta dagen var de lite radda men de har kommit ut ur sitt skal otroligt snabbt. Alla fyra gar bra i koppel och ar valdigt keliga. Lille Cloud tyckte det var laskigt att ga forbi alla skallande hundar sa jag bar honom upp till vagen pa forsta promenaden men sen trippade han pa utan invandningar och idag gick han hela vagen sjalv.

Vi planerar att satta Summer ihop med Scamp sa fort valparna ar avvanda.

Dagen efter (i tisdags) akte Monique, Pablo och Hakan till Sverige tillsammans med volontarerna Maja och Nora. Jag blev sarskilt glad att Monique fick aka eftersom jag kande mig sa hemsk nar Gill och jag hamtade henne fran hennes fosterhem i februari och tog med henne till ett oversvammat SOS. Alla tre har akt till fosterhem i Sverige sa det finns fortfarande chans att tinga nagon av dessa fina hundar.

Pa onsdagen kom ytterligare en ny hund, lille Sigge. Spanjorskan Rosa som brukar kopa loss valpar fran avlivningsstationen bredvid hade hittat honom under sin bil nar hon skulle aka till jobbet. Han ar en riktig tuffing, nyfiken pa allt. Han bor tillsammans med mig och Frida och ifall vi bada gar ut fran volontarcampingen smiter han och springer ut i koket och letar efter oss. Darfor far han sitta inne i var husvagn medan vi arbetar. Torts att han bara har varit hos oss i nagra dagar har han redan lart sig sitt namn och kommer glatt skuttande nar man ropar pa honom.
En till bra sak hande i onsdags. Jag fick en snilleblixt och kom pa att vi borde satta in Emilia till lilla radda Ricky. Han blev stormfortjust i henne och borjade genast fjanta och leka.

Det ar manga hundar som ska aka till England och Sverige inom en snar framtid vilket verkligen behovs eftersom det ar ganska trangt just nu. Nasta gang som aker ar Penny, Betty, Dolly och Mea. De ska till England pa sondag. Darefter aker Bob, Jorge och Lulu till Sverige pa tisdag tatt foljda av Sammi och Harry som ska till England forsta juni. Inte nog med det, en hel hog hundar ska till Sverige senare i juni och Tania som placerar hundar i England har gatt med pa att ta Yentil.
Hege ar en svensk tjej som bor och pluggar i Fuengirola. Hon brukar komma och hjalpa till att rasta hundarna nagon dag i veckan. Hon har pratat lite med Tony om att ta en fosterhund under en tid och nar jag berattade det for Therese foreslog hon Sigrid. Sa idag foljde Sigrid med Hege hem och ska bo dar tills det ar dags for henne att aka som fosterhund till Sverige i slutet av juni.

































Rosa, som kom in med Sigge, kom idag och visade upp valparna som hon har fostrar tills vidare. En av dem ar La Pinta som antagligen kommer laggas ut for adoption snart. De som har foljt min blogg tidigare minns kanske att hon kom och visade upp fem stycken valpar men tyvarr var det bara tva av dem som overlevde.

Avslutningvis lagger jag ut lite bilder pa Batman nar han springer los pa berget. Fa hundar ser sa lyckliga ut som han da de far springa. Han halsar till sin bror Bart och Barts matte Ásta i Sverige.

En helg ifrån

Just nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå. Jag vill att helgen ska vara över, att det blir måndag så att jag får sätta mig på planet till Spanien.

Jag tyckte jag var smart när jag inte bokade med något bagage, utan valde att bara ta handbagage. Jag tänkte att då behövde jag inte stå och vänta vid bagagebandet. Men nu blir det så att jag ska få med mig en massa burar och koppel ner så jag måste ändå stå och knuffas med galna tanter och jobbiga barnfamiljer.
Det är hur som helst skönt att inte ha mer än handbagage eftersom jag oftast bara använder en tiondel av kläderna jag tar med mig.
Jag har gjort upp en plan. Eftersom jag jobbar söndag natt ska jag sova på planet, när jag hämtat ut burarna ska jag köpa en veckoförbrukning Hacendadochoklad och när jag kommer fram till gården ska jag älga ut på en kvällspromenad med Melchior. Allt är tajmat och klart in i minsta detalj.

Jag kommer sakna mina egna monster såklart men jag tror att de kommer få det bra hos Päronen. Imorgon ska morsan träna på att locka in katten Esmeralda och om några veckor kommer lillsyrran och hennes pojkvän Pottis upp från Göteborg och hjälper till med djurskötseln.

Min underbara katt Esmeralda och gosegrisen Eddie

Min tokiga terrier Alice under vår Spaniensemester