söndag 15 november 2009

Bloggdebuten

När man var liten gick tiden så långsamt. Det var med tungt sinne jag gick och la mig på julaftonskvällen eftersom nästa julafton var så långt fram i tiden att jag inte ens kunna vara säker på att den någonsin skulle komma. Nuförtiden springer jag omkring som en galen höna jämte morsan och vrålar "Hur ska vi hinna?" redan i slutet av oktober.


Denna tanke är knappast unik. Det finns nog inte en människa i hela vårt land som aldrig reflekterar över hur uppfattningen av tid förändras under årens lopp men det gör inte fenomenet mindre fascinerande. Tänk om vi är grundlurade! Det kanske bara är här-och-nu som finns. Allt jag tror mig minnas och den framtid jag planerar för kan lika gärna vara resultatet av genetiska koder. Tänk om vi bara lever i en halvtimme men Moder Natur lurar oss att tro att vi har längre tid för att vi ska fungera bättre. De dementa gamla tanterna på hemmet kan ha fattat hur det verkligen ligger till och har valt bort förmågan att minnas eftersom de vet att det inte är på riktigt.
Men spelar det någon roll? Är ett minne mindre värt för att det inte är på riktigt?

Hur som helst, jag har aldrig bloggat förut men planen är att jag ska skriva om händelser och personer som på något sätt har påverkat mig. Stunder jag minns helt enkelt, vare sig de är verkliga eller ej.

2 kommentarer:

  1. Hohodeladii.. Jag tror att uppdelningen tid bara är ett fånigt påhitt.. Tiden är en enda "linje" som har mer eller mindre friktion bara. Du vet ibland är det som att röra sig i klister och ibland halkar man fram som på oljig durk. Och tro mig, då sablar går det undan. Skriskobananerna kan slänga sig i väggen. Pöss

    SvaraRadera
  2. Jag tror tidslinjen egentligen är en åtta. Allting upprepas ju. Modetrender upprepas med vissa intervall,kolet i våra kroppar kommer en dag bilda en ny människa osv. Och där linjen skär sig själv, det är där man kan förnimma tider som varit eller skåda in i framtiden.

    SvaraRadera