Böcker jag minns

Jag gillar att läsa. Det kan sitta i generna för hela min familj är ena riktiga bokmalar. Nu hoppas och tror jag att mina föräldrar inte är släkt med varandra så det kanske inte alls är genetiskt. Troligare är att hela familjen blivit bitna av läslöss med tanke på att huset är översållat med hundar, kattor och andra luddiga djur.

Även en ganska dålig bok sätter sina spår hos mig. Man hittar alltid något att fundera på och reflektera över. Så ibland får man in de där riktiga fullträffarna då en bok är så bra att man känner en saknad när man läst ut den. När jag var liten älskade jag Narnia böckerna av C.S Lewis. Jag kutade runt i husets alla garderober och försökte ta mig till Narnia. Liknande böcker, fast för vuxna, är David Eddings serier Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. Så jäkla roliga och spännande. Vissa av karraktärerna är helt enkelt underbara och jag blir nästan lite ledsen för att jag aldrig kommer få träffa dem på riktigt.

Jag har en förkärlek för fantasy. Det beror kanske på mitt fruktansvärt tråkiga jobb. Jag måste helt enkelt få fly till fantastiska världar och äventyr emellanåt. En bok som jag älskar (som alla borde läsa) är faktiskt inte fantasy utan snarare åt thrillerhållet. Den heter Operation Snövarg, är skriven av Glenn Meade och handlar om ett amerikanskt försök att lönnmörda Stalin. Jag höll konstant på att göra i brallorna medan jag läste. Det är definitivt inte en bok för hjärtsvaga människor. Jag tycker att Stalin var fascinerande. Kanske inte Guds bästa barn och nog var han läskig men även galenskap har en viss spänning.

I ett tidigare inlägg skrev jag om sådant som får mig att fånle på bussen men det finns en bok som får mig att störtböla. Jag har läst den säkert tio gånger och sitter jag på bussen när ett visst kapitel kommer så blir jag tvungen att avbryta läsningen och fortsätta vid ett senare tillfälle då jag är själv. Den är kanske egentligen en ungdomsbok men Black Beauty av Anna Sewell kommer nog aldrig sluta beröra mig. Kanske för att det även idag, mer än hundra år efter den skrevs, fortfarande finns miljontals människor på vår jord som sätter sig själva över djuren och behandlar dem som de vore en ägodel.

Black Beauty borde vara obligatorisk läsning i skolan så kanske man kan så ett litet frö av empati hos barnen och få dem att växa upp till en generation som behandlar djur bättre och med större respekt än vad dagens människor gör.

Sist men inte minst så finns det en väldigt rolig småbarnsbok som jag läste för min lillasyster när hon var liten. Jag anar en viss renässans hos denna bok. Jag tror inte Elin skulle vara den person hon är idag utan Max Potta.