När jag ska tända en brasa i spisen får jag ofta hålla på hur länge som helst. Jag tror att elden har tagit sig ordentligt men när jag kommer tillbaka efter tio minuter så har den slocknat igen. Irriterande och lite farligt på sätt att jag lever i villfarelsen att det inte finns något material i hela världen som kan brinna.
Men tydligen utgör kombinationen av en solstol i plast, en fleecefilt och två plastkrukor en alldeles utmärkt grund för dansande lågor. Detta fick jag lära mig den hårda vägen.
Min lillasyster var inneboende hos mig under några månader, det vill säga hon fick kampera bakom en skärmvägg i vardagsrummet. På den tiden bodde jag i Eriksberg i Uppsala och hade en underbar balkong i söderläge. Jag satt ofta ute på balkongen och solade, därav solstolen och filten. En dag skulle jag till tandläkaren efter som jag för tillfället inte hade några farmtänder (men det är en annan historia som jag inte kom att tänka på förrän nu). Elin låg i sin säng under fönstret ut mot balkongen och jag skulle precis gå ut genom ytterdörren när Elin sa:
"Det brinner på balkongen"
Hon sa det med en sådan röst man använder när man ska meddela att det ser ut att bli regn. Helt kolugn. Jag insåg inte riktigt allvaret förrän hon utbrast med aningen mer panik i rösten:
"Det brinner jättemycket"
Jag älgade in igen och såg två meter höga eldslågor utanför fönstret. Det brann nåt så in i h*lvete! Vi hämtade vatten i kastruller och det kändes som det tog en evighet att fylla dem och det tycktes varken göra till eller från när vi hällde vattnet över den lilla brasan. Saken blev inte bättre av att eldens lokalisering gjorde att vi var tvungna att öppna balkongdörren ut i elden för att ta oss dit. Jag började bli rädd att hela lägenheten skulle brinna upp så jag ringde brandkåren men han på larmcentralen var lugn som en filbunke och sa åt oss att fortsätta hälla vatten på.
När väl stolen, filten och de två krukorna var kremerade så avtog branden och vi lyckades släcka den på egen hand. Kvar på balkonggolvet fanns tre pölar med smält plast. En vit pöl med tre fastsmälta stolsben som pekade rakt upp, en röd pöl efter ytterkrukan och innuti den en svart pöl efter innerkrukan.
Smått adrenalinstinn hojade jag iväg till tandläkaren med en aura av brandrök omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar