Hundfangaraventyr

I forrgar hade vi en riktigt bra dag. Alla hundar kom ut pa sina promenader och de palitliga vovvarna har vi borjat slappa losa i bergen. Kiera-gruppen, Meeka-gruppen och Hardy-gruppen kom ut tva ganger och isoleringsburarna fick tre promenader plus att de sprang losa pa grillplatsen pa kvallen.

Grillen bestar av en gammal skottkarra med galler over men Tony har sagt att han ska skaffa en riktig grill sa fort han far rad.

Igar var det lite rorigare. Tony ringde mig under min andra promenad och sa att en granne ringt angaende en herrelos hund som sprang langs vagen utanfor deras hus. Egentligen tar vi inte in fler hundar just nu men Tony vill halla sig val med grannarna sa han skickade ivag mig att hamta den i alla fall.

Jag tog med mig Maria och Jossan. Vi fragade en man om han sett hunden men han trodde att vi ville adoptera en hund och gav oss vagbeskrivningen till SOS. Efter en halvtimme hittade vi i alla fall hunden. Den var en stor mager stackare. Hon hade halsband pa sig sa hon maste haft en

agare en gang i tiden. Hon var ganska nyfiken pa oss men nar vi kom for nara smet hon forbi. Vi blockerade en del av vagen med min bil men vi var anda for fa for att kunna tranga in henne i ett horn. Vi akte tillbaka till SOS och hamtade Pernilla och battrade pa godisforradet som borjade ta slut. Pedro, en man som bott granne med hunden och givit den vatten, kom ut och hjalpte till. Tillsammans fick vi in den i ett horn och efter nastan tva timmars hundfangaraventyr fick jag antligen fatt i halsbandet. Det kandes riktigt bra!

Vi bestamde efter lite diskussioner att hon ska heta Penny. Vi hittade inget mikrochip sa chanserna att fa tag pa agaren ar sma. Hon ar som sagt valdigt smal men jag hoppas att jag efter mina tva manader har kan skriva att hon gatt upp i vikt.

Senare pa dagen akte Therese och jag till veterinaren med Matt och Divo. Matt har problem med halsen och en framtass och Divo har problem med ogonen. Jag gick en liten svang med Matt medan vi vantade pa hans tur och han tyckte det var valdigt spannande att vara i "stan". En tremanaders mopsvalp hoppade upp pa hans nos och han blev sa forvanad att han inte ens kom sig for att morra.

Nar jag kom tillbaka till SOS var de nastan fardiga med alla promenader. Det var en hektisk dag men resultatet kanns bra.

Pa kvallen akte jag och Maria till apoteket for att hamta ut Divos ogondroppar och sedan kom vi vilse for sisadar femhundrade gangen den har resan.